En dödskrasch mitt i natten

Den senaste veckan har jar sovit. Eller somnat rättare sagt. Av de sju kvällarna jag har haft min son så har jag stensomnat med honom vid åtta-nio fem kvällar.  De övriga två kvällarna har jag jobbat till elva.

I onsdags satte jag ett präktigt rekord. Somnade väl strax efter åtta. Och vaknade kvart över ett! Fattade liksom inte att jag inte hade gått och lagt mig på riktigt. Men jag såg att det lyste i köket. Och då fattade jag ju liksom att jag bara hade lagt mig för att natta sonen. Så jag fick gå upp, plocka undan maten i köket, borsta tänderna och släcka.

Men sedan. Kunde jag verkligen inte somna om. Hade ju redan sovit i fem timmar. Så jag fipplade med telefonen i en timme. Blev inte ett dugg tröttare. Lyssnade på P3 dokumentärs pod om Ronnie Peterson.

Sedan kunde jag somna om. Vid kvart över fyra. Klockan ringde vid tjugo i sex. Hörde den inte men sonen väckte mig vid sex. Det här med att vara vaken tre timmar mitt i natten är inget jag rekommenderar.