Nu ska jag säga att min son var egentligen ganska duktig. Jag fick jobba ostört. För det mesta. Men ändå. Man blir avbruten och tålamodet hos oss båda är i princip obefintligt. Och det blev ännu mer obefenligt ju längre tiden led.
Klockan 14 idag körde jag honom till hans far. Så nu är det tyst. Och jag njuter av tystnaden. Genom att dammsuga och lyssna på pod.
Så fort jag är klar med städningen ska jag lägga mig i badkaret och låta ingen alls störa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar